Jag har börjat köpa sån där matkasse online alltmer på senare tid. Det är bara så grymt fantastiskt smidigt och enkelt, bara ett par klick liksom och så får man grejerna levererade hela vägen hem till dörren. Kan knappt bli bättre enligt min mening. Faktum är att jag snudd på överväger att helt lägga ner det här med gammaldags handling. Visst, onlinekassarna kostar något mer, det går inte att komma ifrån. Men om man även tar med all den tid och energi som går till att handla nere på affären, ja då känns det i princip billigt och oerhört prisvärt att shoppa maten online. Får räkna lite mer på saken, men det känns faktiskt inte som helt uteslutet att jag helt övergår till att handla mitt käk digital, det vore klart soft. Sedan skulle jag få mycket tid över till andra viktiga grejer och det är naturligtvis inte fy skam.

Jag skulle utan tvekan att ha mått bra och haft stor nytta av att ha genomgått en chefsutbildning av det slag som Advantum kompetens erbjuder under ett tidigare skede av min karriär. Allt hade gått så mycket smidigare då och jag hade sluppit undan ett flertal högst besvärliga situationer. Men det är förstås ingen större mening i att gå runt och gräma sig över den saken nu. Allt jag vill säga är att företag som Advantum fyller en oerhört viktig funktion här. Utan den utbildning som jag genomgick nyligen vet jag inte om jag hade orkat särskilt länge till. Kanske hade jag inte pallat med den press jag ständigt upplevt på grund av mitt ansvar som chef. Nu är det förstås inte så jobbigt hela tiden, men bara lite ibland är mer än tillräckligt i varje fall för mig. Man ska inte behöva tåla sådana saker, jag tänker i varje inte göra det.

Jag har en kompis som köper och säljer guld och det verkar vara väldigt inkomstgivande för han har fått en himla massa pengar nu när han sålde sitt guld till 24gold för inte så länge sedan för det är tydligen så att det är högt värde på guld nu och han var smart nog att investera sina pengar i guld när värdet var som lägst och det var ju väldigt smart gjort måste jag säga och nu har han alltså sålt sitt guld och fått en himla massa pengar vilket jag tycker verkar väldigt bra och jag önskar att jag också hade investerat i guld men problemet är ju att jag aldrig har haft några pengar att investera över huvud taget och det är ju lite trist måste jag säga för jag vill ju också ha en massa pengar precis som min kompis har. Men om man ska hålla på med guld tycker jag att det kan vara bra att läsa på lite om guld och sånt, jag har kollat in http://säljguld.se och tycker den verkar bra.

Nu är det så att jag har pratat med en kompis precis som är i en ekonomisk knipa och hon frågade mig om jag kunde låna ut pengar till henne med det kommer jag knappast att göra för hon får ju faktiskt klara sig själv med tanke på att hon har sig själv att skylla och hon har ju slösat för mycket med sina pengar på en massa onödiga saker så nu har hon inte ens råd att betala hyran och det är ju riktigt illa tycker jag och hon ska få stå sitt kast nu så att hon lär sig att bli lite mer ekonomisk i framtiden för det tror jag är väldigt bra för henne men jag tipsade i alla fall om att hon kunde lämna in sina guldsmycken på Stockholm pantbank för då ska hon nog få tillräckligt med pengar för att betala hyran i alla fall så att hon slipper bli vräkt för det är ju inte så roligt.

Länge svävade i total okunskap, ignorans om vad som egentligen orsakade urinvägsinfektion och hur man bäst var sig åt för att bota och förebygga denna synnerligen plågsamma och irriterande sjukdom. Under en förhållandevis lång period var jag faktiskt övertygad om det var libyerna som låg bakom allthopa. Vidare så trodde jag på fullaste allvar att det enda sättet att förhindra utbrott av urinvägsinfektion involverade minst tre grodor, ett niovoltsbatteri och 1912 års utgåva av bibeln på tyska. Nu vet jag tack vare den fruktansvärt informativa och gedigna hemsidan http://urinvagsinfektion-info.se att det istället är ett naturläkemedel innehållande tranbärsextrakt som är nyckeln. Så fort jag tog del av denna kunskap insåg jag att libyerna inte hade någonting med mina urinvägsbesvär att göra, inte indierna eller gaboneserna heller. Att det kunde vara så pass enkelt, ta ett effektivt piller bara och så reduceras risken att insjukna med hela 65 procent om inte än mer. Det är ju helt fantastiskt.

Så har det hänt igen. Ytterligare en person i min bekantskapskrets ska gifta sig. Det är märkligt egentligen, att sådana traditioner har fått ett så markant uppsving på senare år. Nu har jag inget direkt empiriskt stöd för följande antagande men jag har helt klart en känsla av folk inte gifte sig i samma utsträckning på sjuttio- och åttiotalen. Men det gör det samma egentligen. Jag tycker att det här är väldigt roligt. Nu har jag också fått i uppdrag att ordna lite med markarbetet inför själva festen som ska följa på vigseln. På min lott har det ärorika uppdraget att leta rätt på en lagom stor och mysig bröllopslokal Solna fallit. Det ska väl inte vara något problem att ordna fram tycker jag. Nu tycker även att det är ganska kul med sådant här pyssel. Jag gillar verkligen att fixa och ordna och boka saker och förhandla om priser och sådant. Varför vet jag i ärlighetens namn inte, men så är det i varje fall.

Om ett par månader är det så dags igen. Dags för den årliga vårfesten som vi i vår bostadsförening alltid ordnar. Som det flesta andra fester av den här typen kommer den äga rum på gården. Det är alltid trevligt, vi har nämligen en utomordentligt välordnad och rasande grann innergård. Feststämningen infinner sig liksom sig själv, man behöver egentligen inte vidta några partybefordrande åtgärder. En sak tänker jag dock ordna med i år som negligerades fullständigt förra året med tråkiga följder. Jag ska hyra partytält så att festen inte riskerar att bli förstörd på grund av plötsligt oväder eller något. Det vore nämligen ytterst synd. Jag tänker inte tillåta att något sådant händer i år, inte under några som helst omständigheter får festen förstöras. Den är nämligen väldigt viktig för mig och det till och med fråga om personlig prestige och anseende. Mitt självförtroende och hela min identitet skulle kunna komma i gungning ifall det här spricker.

Genom åren har jag hunnit med att besöka oräkneliga auktioner Stockholm och hunnit med ännu mer auktioner på nätet. Dessvärre hade jag börjat tröttna ganska så rejält på dem för ett tag sen. Det var liksom inte lika roligt längre med de här evinnerliga auktionerna som alltid följer samma mönster. Men så för ett par veckor sedan bevistade jag en tillställning som fick mig att liksom komma på fötter igen. Det var en rejäl vitamininjektion på alla sätt och vis. Jag tror inte jag har varit med om något roligare med kläder på sedan ja jag vet inte när. Det var verkligen välkommet eftersom jag delvis försörjer mig på auktioner och det krävs en viss entusiasm för att klara av det. Men nu verkar det som mina farhågor, att jag inte ens ska kunna befinna mig i närheten av en auktion, äntligen har skingrats. Det känns mycket bra och jag funderar på att fira med hotad nej jag menar färsk hummer.

Snart får jag nog magsår. Det verkar faktiskt inte bättre i nuläget. För närvarande har jag så sjukt mycket att stå i att jag är snudd på illamående hela tiden. Jag är helt begravd i jobb, den senaste månaden har jag knappt kommit för nio på kvällen en enda gång. Nu tycker jag visserligen mycket om mitt jobb och har som regel inget emot att sitta kvar några extra timmar ibland. Men det finns förstås gränser för min entusiasm och energi. Förmodligen orkar jag inte fortsätta i den här takten länge till utan bli knäpp eller ådra mig något obehagligt. Magsår känns nästan mest sannolikt. Jag har nämligen alltid haft en ytterst känslig mage som gör uppror så fort jag missköter mig på något sätt. På senare tid har jag försökt hålla system i schack genom att sätta i mig enorma mängder magtabletter. Dessvärre kommer den taktiken inte fungera hur länge som helst. Jag varva ner lite.

Jag vet inte riktigt vad jag ska köpa till min kompis och han fyller snart år och detta har gjort att jag känner mig väldigt stressad. Visserligen så skulle jag ju bara kunna köpa ett presentkort eller något men det känns lite tråkigt. Jag vill ju köpa en bra present som jag känner mig nöjd med. Man kan ju inte komma på födelsedagsfesten med vad som helst för det är ju pinsamt att komma med en dålig födelsedagspresent tycker jag. Det är extra viktigt att jag köper en bra present till min kompis för det är en av mina bästa kompisar och hon köpte en jättefin present till mig när jag fyllde år. Jag kanske ska köpa några fina profilprodukter eller något för det tror jag att hon skulle uppskatta men man vet ju aldrig, det är svårt att köp presenter tycker jag och det har jag alltid tyckt.

Trender kommer och går. Ett tag så det ut som om alla unga tjejer ville förstora brösten (självklart var det ganska långt ifrån alla). Jag kommer ihåg en, som jag inte riktigt minns hur jag kände, som lyckades tjata sig till en bröstförstoring i present på sextonårsdagen av sina föräldrar. Det är lite märkligt, jag hade aldrig gått med på det och än mindre finansierat ingreppet om det var min dotter. Men det gjorde alltså de här föräldrarna. Nu var det här ganska länge sedan och det verkar i viss mån som om vindarna har vänt sedan dess. Idag tycker jag oftare man läser, i kvällstidningarna om man läser sådana, om någon känd kvinna som gjort en bröstförminskning istället. På det hela taget tycker jag nog att det är en sund utveckling. Alla måste ju inte se likadana ut. Eller hur, likriktning är så tråkigt. Alldeles oavsett om det gäller bröst, kläder eller vad som helst.

Säg inte att livet är tråkigt. Häromdagen när jag satt på bussen på väg hem efter, hm, en sak, blev det dramatik av högsta rang. Eller nu kanske det är jag som är lite väl ombonad och så. Inte tillräckligt härdad alltså. Jag menar inom vissa yrkesgrupper är man ju med om hel del grejer som jag skulle tycka var direkt obehagliga varje dag i princip. Hur som helst, efter ungefär tio minuters resa fick en rasade en förhållandevis ung man ihop på golvet och började rycka och skaka våldsamt. Ett epilepsianfall förmodligen. Men sådant är förstås svårt att avgöra. Läskigt var det hur som helst. Jag har sett folk drabbas av liknande saker på teve förut men det är långt ifrån samma sak. Det här var något helt annat. Själv, får jag erkänna, blev jag rätt handlingsförlamad. Som tur var fanns en läkare eller om hon nu var ambulanssjuksköterska på plats som satte igång och styrde upp situationen. Jag trodde hon skulle ge första hjälpen eller något man det behövdes tydligen. En riktig ambulans var däremot nödvändig. Den dök upp någon minut senare och hämtade epileptikern. Ja. Dramatiskt med mina mått mätt i varje fall.