Så har det hänt igen. Ytterligare en person i min bekantskapskrets ska gifta sig. Det är märkligt egentligen, att sådana traditioner har fått ett så markant uppsving på senare år. Nu har jag inget direkt empiriskt stöd för följande antagande men jag har helt klart en känsla av folk inte gifte sig i samma utsträckning på sjuttio- och åttiotalen. Men det gör det samma egentligen. Jag tycker att det här är väldigt roligt. Nu har jag också fått i uppdrag att ordna lite med markarbetet inför själva festen som ska följa på vigseln. På min lott har det ärorika uppdraget att leta rätt på en lagom stor och mysig bröllopslokal Solna fallit. Det ska väl inte vara något problem att ordna fram tycker jag. Nu tycker även att det är ganska kul med sådant här pyssel. Jag gillar verkligen att fixa och ordna och boka saker och förhandla om priser och sådant. Varför vet jag i ärlighetens namn inte, men så är det i varje fall.

Om ett par månader är det så dags igen. Dags för den årliga vårfesten som vi i vår bostadsförening alltid ordnar. Som det flesta andra fester av den här typen kommer den äga rum på gården. Det är alltid trevligt, vi har nämligen en utomordentligt välordnad och rasande grann innergård. Feststämningen infinner sig liksom sig själv, man behöver egentligen inte vidta några partybefordrande åtgärder. En sak tänker jag dock ordna med i år som negligerades fullständigt förra året med tråkiga följder. Jag ska hyra partytält så att festen inte riskerar att bli förstörd på grund av plötsligt oväder eller något. Det vore nämligen ytterst synd. Jag tänker inte tillåta att något sådant händer i år, inte under några som helst omständigheter får festen förstöras. Den är nämligen väldigt viktig för mig och det till och med fråga om personlig prestige och anseende. Mitt självförtroende och hela min identitet skulle kunna komma i gungning ifall det här spricker.

Genom åren har jag hunnit med att besöka oräkneliga auktioner Stockholm. Dessvärre hade jag börjat tröttna ganska så rejält på dem för ett tag sen. Det var liksom inte lika roligt längre med de här evinnerliga auktionerna som alltid följer samma mönster. Men så för ett par veckor sedan bevistade jag en tillställning som fick mig att liksom komma på fötter igen. Det var en rejäl vitamininjektion på alla sätt och vis. Jag tror inte jag har varit med om något roligare med kläder på sedan ja jag vet inte när. Det var verkligen välkommet eftersom jag delvis försörjer mig på auktioner och det krävs en viss entusiasm för att klara av det. Men nu verkar det som mina farhågor, att jag inte ens ska kunna befinna mig i närheten av en auktion, äntligen har skingrats. Det känns mycket bra och jag funderar på att fira med hotad nej jag menar färsk hummer.

Snart får jag nog magsår. Det verkar faktiskt inte bättre i nuläget. För närvarande har jag så sjukt mycket att stå i att jag är snudd på illamående hela tiden. Jag är helt begravd i jobb, den senaste månaden har jag knappt kommit för nio på kvällen en enda gång. Nu tycker jag visserligen mycket om mitt jobb och har som regel inget emot att sitta kvar några extra timmar ibland. Men det finns förstås gränser för min entusiasm och energi. Förmodligen orkar jag inte fortsätta i den här takten länge till utan bli knäpp eller ådra mig något obehagligt. Magsår känns nästan mest sannolikt. Jag har nämligen alltid haft en ytterst känslig mage som gör uppror så fort jag missköter mig på något sätt. På senare tid har jag försökt hålla system i schack genom att sätta i mig enorma mängder magtabletter. Dessvärre kommer den taktiken inte fungera hur länge som helst. Jag varva ner lite.

Jag vet inte riktigt vad jag ska köpa till min kompis och han fyller snart år och detta har gjort att jag känner mig väldigt stressad. Visserligen så skulle jag ju bara kunna köpa ett presentkort eller något men det känns lite tråkigt. Jag vill ju köpa en bra present som jag känner mig nöjd med. Man kan ju inte komma på födelsedagsfesten med vad som helst för det är ju pinsamt att komma med en dålig födelsedagspresent tycker jag. Det är extra viktigt att jag köper en bra present till min kompis för det är en av mina bästa kompisar och hon köpte en jättefin present till mig när jag fyllde år. Jag kanske ska köpa några fina profilprodukter eller något för det tror jag att hon skulle uppskatta men man vet ju aldrig, det är svårt att köp presenter tycker jag och det har jag alltid tyckt.

Trender kommer och går. Ett tag så det ut som om alla unga tjejer ville förstora brösten (självklart var det ganska långt ifrån alla). Jag kommer ihåg en, som jag inte riktigt minns hur jag kände, som lyckades tjata sig till en bröstförstoring i present på sextonårsdagen av sina föräldrar. Det är lite märkligt, jag hade aldrig gått med på det och än mindre finansierat ingreppet om det var min dotter. Men det gjorde alltså de här föräldrarna. Nu var det här ganska länge sedan och det verkar i viss mån som om vindarna har vänt sedan dess. Idag tycker jag oftare man läser, i kvällstidningarna om man läser sådana, om någon känd kvinna som gjort en bröstförminskning istället. På det hela taget tycker jag nog att det är en sund utveckling. Alla måste ju inte se likadana ut. Eller hur, likriktning är så tråkigt. Alldeles oavsett om det gäller bröst, kläder eller vad som helst.

Säg inte att livet är tråkigt. Häromdagen när jag satt på bussen på väg hem efter, hm, en sak, blev det dramatik av högsta rang. Eller nu kanske det är jag som är lite väl ombonad och så. Inte tillräckligt härdad alltså. Jag menar inom vissa yrkesgrupper är man ju med om hel del grejer som jag skulle tycka var direkt obehagliga varje dag i princip. Hur som helst, efter ungefär tio minuters resa fick en rasade en förhållandevis ung man ihop på golvet och började rycka och skaka våldsamt. Ett epilepsianfall förmodligen. Men sådant är förstås svårt att avgöra. Läskigt var det hur som helst. Jag har sett folk drabbas av liknande saker på teve förut men det är långt ifrån samma sak. Det här var något helt annat. Själv, får jag erkänna, blev jag rätt handlingsförlamad. Som tur var fanns en läkare eller om hon nu var ambulanssjuksköterska på plats som satte igång och styrde upp situationen. Jag trodde hon skulle ge första hjälpen eller något man det behövdes tydligen. En riktig ambulans var däremot nödvändig. Den dök upp någon minut senare och hämtade epileptikern. Ja. Dramatiskt med mina mått mätt i varje fall.